publicerad: 2015
kustos
kust·os
[kus´t‑]
substantiv
~en ~er • ⟨finl.⟩ professor som övervakar disputation
Singular | |
---|---|
en kustos | obestämd form |
en kustos | obestämd form genitiv |
kustosen | bestämd form |
kustosens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kustoser | obestämd form |
kustosers | obestämd form genitiv |
kustoserna | bestämd form |
kustosernas | bestämd form genitiv |