publicerad: 2015
abakus
abak·us
[ab´ak‑ el. ab`ak‑]
substantiv
~en ~er • kulram t.ex. i Kina och Japan
| Singular | |
|---|---|
| en abakus | obestämd form |
| en abakus | obestämd form genitiv |
| abakusen | bestämd form |
| abakusens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| abakuser | obestämd form |
| abakusers | obestämd form genitiv |
| abakuserna | bestämd form |
| abakusernas | bestämd form genitiv |


