publicerad: 2015
andratenor
1andra|ten·or
el. andre|ten·or
substantiv
~en ~er • i kör
Singular | |
---|---|
en andratenor (en andretenor) | obestämd form |
en andratenors (en andretenors) | obestämd form genitiv |
andratenoren (andretenoren) | bestämd form |
andratenorens (andretenorens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
andratenorer (andretenorer) | obestämd form |
andratenorers (andretenorers) | obestämd form genitiv |
andratenorerna (andretenorerna) | bestämd form |
andratenorernas (andretenorernas) | bestämd form genitiv |
2andra|ten·or
substantiv
~en • (stämma) i kör
Singular | |
---|---|
en andratenor | obestämd form |
en andratenors | obestämd form genitiv |
andratenoren | bestämd form |
andratenorens | bestämd form genitiv |