publicerad: 2015
anfräta
an|fräta
verb
‑frätte ‑frätt • ofta bildl.: anfrätt trä; anfrätt anseende
| Finita former | |
|---|---|
| anfräter | presens aktiv |
| anfräts (anfrätes) | presens passiv |
| anfrätte | preteritum aktiv |
| anfrättes | preteritum passiv |
| anfrät | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att anfräta | infinitiv aktiv |
| att anfrätas | infinitiv passiv |
| har/hade anfrätt | supinum aktiv |
| har/hade anfrätts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| anfrätande | |
| Perfekt particip | |
| en anfrätt + substantiv | |
| ett anfrätt + substantiv | |
| den/det/de anfrätta + substantiv | |


