publicerad: 2015
anmärkare
an|märk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑märkarna anmärka 1
| Singular | |
|---|---|
| en anmärkare | obestämd form |
| en anmärkares | obestämd form genitiv |
| anmärkaren | bestämd form |
| anmärkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| anmärkare | obestämd form |
| anmärkares | obestämd form genitiv |
| anmärkarna | bestämd form |
| anmärkarnas | bestämd form genitiv |


