publicerad: 2015
annuitet
annu·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • jfr annuitetslån
Singular | |
---|---|
en annuitet | obestämd form |
en annuitets | obestämd form genitiv |
annuiteten | bestämd form |
annuitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
annuiteter | obestämd form |
annuiteters | obestämd form genitiv |
annuiteterna | bestämd form |
annuiteternas | bestämd form genitiv |