rinnarinna
verb
rann, runnit, runnen runnet runna, pres. rinner • flyta fram; rinna ut i sanden bli till intet; sinnet rinner (över) på honom han blir arg| Finita former |
|---|
| rinner | presens aktiv |
| rann | preteritum aktiv |
| rinn | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att rinna | infinitiv aktiv |
| har/hade runnit | supinum aktiv |
| Presens particip |
|---|
| rinnande |
| Perfekt particip |
|---|
| en runnen + substantiv |
| ett runnet + substantiv |
| den/det/de runna + substantiv |
rinna av
• Vänern rinner av el. avrinner genom Göta älvInfinita formeratt rinna avinfinitiv aktiv
Presens participavrinnandePerfekt participen avrunnen + substantiv
ett avrunnet + substantiv
den/det/de avrunna + substantiv
rinna upp
• Klarälven rinner upp i NorgeInfinita formeratt rinna uppinfinitiv aktivPresens participupprinnandePerfekt participen upprunnen + substantivett upprunnet + substantivden/det/de upprunna + substantiv
