publicerad: 2015
barn
barn
substantiv
~et; pl. ~ • person som ännu inte är vuxen; son el. dotter – I sammansättn. vanl. barn-, men äv. barns- och barna-.
Singular | |
---|---|
ett barn | obestämd form |
ett barns | obestämd form genitiv |
barnet | bestämd form |
barnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
barn | obestämd form |
barns | obestämd form genitiv |
barnen | bestämd form |
barnens | bestämd form genitiv |