publicerad: 2015
benrangel
ben|rangel
substantiv
‑ranglet; pl. ~, best. pl. ‑ranglen • skelett
Singular | |
---|---|
ett benrangel | obestämd form |
ett benrangels | obestämd form genitiv |
benranglet | bestämd form |
benranglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
benrangel | obestämd form |
benrangels | obestämd form genitiv |
benranglen | bestämd form |
benranglens | bestämd form genitiv |