publicerad: 2015
beslå
be·slå
verb
beslog, beslagit, beslagen beslaget beslagna, pres. beslår 1 förse med metalltillbehör2 beslå ngn med lögn bevisa att ngn ljugit
Finita former | |
---|---|
beslår | presens aktiv |
beslås | presens passiv |
beslog | preteritum aktiv |
beslogs | preteritum passiv |
beslå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att beslå | infinitiv aktiv |
att beslås | infinitiv passiv |
har/hade beslagit | supinum aktiv |
har/hade beslagits | supinum passiv |
Presens particip | |
beslående | |
Perfekt particip | |
en beslagen + substantiv | |
ett beslaget + substantiv | |
den/det/de beslagna + substantiv |