publicerad: 2015
binjure
bi|njure
substantiv
~n ‑njurar • ett organ nära njure
Singular | |
---|---|
en binjure | obestämd form |
en binjures | obestämd form genitiv |
binjuren | bestämd form |
binjurens | bestämd form genitiv |
Plural | |
binjurar | obestämd form |
binjurars | obestämd form genitiv |
binjurarna | bestämd form |
binjurarnas | bestämd form genitiv |