publicerad: 2015
blåbär
blå|bär
[blå´‑ el. blå`‑]
substantiv
~et; pl. ~ 1 bär från en växt2 ⟨vard.⟩ föga avancerad idrottsutövare – Nästan alla sammansättn. med blåbärs- hör till blåbär 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett blåbär | obestämd form |
| ett blåbärs | obestämd form genitiv |
| blåbäret | bestämd form |
| blåbärets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| blåbär | obestämd form |
| blåbärs | obestämd form genitiv |
| blåbären | bestämd form |
| blåbärens | bestämd form genitiv |


