publicerad: 2015
blåsväder
blås|väder
substantiv
‑vädret; pl. ~, best. pl. ‑vädren • ofta bildl. utsatt situation; till 2blåsa 1
Singular | |
---|---|
ett blåsväder | obestämd form |
ett blåsväders | obestämd form genitiv |
blåsvädret | bestämd form |
blåsvädrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
blåsväder | obestämd form |
blåsväders | obestämd form genitiv |
blåsvädren | bestämd form |
blåsvädrens | bestämd form genitiv |