publicerad: 2015
blad
blad
substantiv
~et; pl. ~ 1 en platt grön växtdel; ta bladet från munnen säga sin uppriktiga mening2 tunn, folioliknande del i bok e.d.; tidning: vända blad3 relativt tunn del av ngt t.ex. en paddel – Nästan alla sammansättn. med blad- hör till blad 1.
Singular | |
---|---|
ett blad | obestämd form |
ett blads | obestämd form genitiv |
bladet | bestämd form |
bladets | bestämd form genitiv |
Plural | |
blad | obestämd form |
blads | obestämd form genitiv |
bladen | bestämd form |
bladens | bestämd form genitiv |