publicerad: 2015
blinning
blinn·ing
substantiv
~en ~ar • en insekt
Singular | |
---|---|
en blinning | obestämd form |
en blinnings | obestämd form genitiv |
blinningen | bestämd form |
blinningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blinningar | obestämd form |
blinningars | obestämd form genitiv |
blinningarna | bestämd form |
blinningarnas | bestämd form genitiv |