publicerad: 2015
botten
botten
[båt´en]
substantiv
bottnen el. ~; pl. bottnar 1 nedre avgränsning2 ytterst dålig standard; i sammansättn. allmänt förstärkande: filmen var botten – De flesta sammansättn. med botten- hör till botten 1.
Singular | |
---|---|
en botten | obestämd form |
en bottens | obestämd form genitiv |
bottnen (botten) | bestämd form |
bottnens (bottens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
bottnar | obestämd form |
bottnars | obestämd form genitiv |
bottnarna | bestämd form |
bottnarnas | bestämd form genitiv |