publicerad: 2015
brännare
bränn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. brännarna • till bränna 1,2
| Singular | |
|---|---|
| en brännare | obestämd form |
| en brännares | obestämd form genitiv |
| brännaren | bestämd form |
| brännarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| brännare | obestämd form |
| brännares | obestämd form genitiv |
| brännarna | bestämd form |
| brännarnas | bestämd form genitiv |


