publicerad: 2015
bufflighet
buffl·ig·het
substantiv
~en ~er bufflig
Singular | |
---|---|
en bufflighet | obestämd form |
en bufflighets | obestämd form genitiv |
buffligheten | bestämd form |
bufflighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
buffligheter | obestämd form |
buffligheters | obestämd form genitiv |
buffligheterna | bestämd form |
buffligheternas | bestämd form genitiv |