publicerad: 2015
centralregering
centr·al|reg·er·ing
substantiv
~en ~ar • regering vanl. i löst sammansatt stat
Singular | |
---|---|
en centralregering | obestämd form |
en centralregerings | obestämd form genitiv |
centralregeringen | bestämd form |
centralregeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
centralregeringar | obestämd form |
centralregeringars | obestämd form genitiv |
centralregeringarna | bestämd form |
centralregeringarnas | bestämd form genitiv |