publicerad: 2015
dänga
1dänga
verb
dängde dängt • slå; slänga
Finita former | |
---|---|
dänger | presens aktiv |
dängs (dänges) | presens passiv |
dängde | preteritum aktiv |
dängdes | preteritum passiv |
däng | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att dänga | infinitiv aktiv |
att dängas | infinitiv passiv |
har/hade dängt | supinum aktiv |
har/hade dängts | supinum passiv |
Presens particip | |
dängande | |
Perfekt particip | |
en dängd + substantiv | |
ett dängt + substantiv | |
den/det/de dängda + substantiv |
2dänga
substantiv
~n dängor • ⟨vard.⟩ slagdänga
Singular | |
---|---|
en dänga | obestämd form |
en dängas | obestämd form genitiv |
dängan | bestämd form |
dängans | bestämd form genitiv |
Plural | |
dängor | obestämd form |
dängors | obestämd form genitiv |
dängorna | bestämd form |
dängornas | bestämd form genitiv |