publicerad: 2015
dag
dag
substantiv
~en el. vard. dan; pl. ~ar el. vard. dar 1 dygnets ljusa tid; dygn; dagsens sanning rena sanningen; ta ngn av daga ta livet av ngn2 synlig del; synlighet: berg i dagen – I sammansättn. dag-, dags-, ngn gång daga-; nästan alla sådana sammansättn. hör till dag 1.
Singular | |
---|---|
en dag | obestämd form |
en dags | obestämd form genitiv |
dagen (dan) | bestämd form |
dagens (dans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
dagar (dar) | obestämd form |
dagars (dars) | obestämd form genitiv |
dagarna | bestämd form |
dagarnas | bestämd form genitiv |
Övrig(a) form(er) | |
dagsens | i vissa uttryck |
daga | i vissa uttryck |