publicerad: 2015
diktering
dikt·er·ing
substantiv
~en ~ar • till diktera 1,2
Singular | |
---|---|
en diktering | obestämd form |
en dikterings | obestämd form genitiv |
dikteringen | bestämd form |
dikteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dikteringar | obestämd form |
dikteringars | obestämd form genitiv |
dikteringarna | bestämd form |
dikteringarnas | bestämd form genitiv |