drämmadrämma
verb
drämde, drämt, pres. drämmer, imper. dräm • ⟨vard.⟩ slå med kraft| Finita former |
|---|
| drämmer | presens aktiv |
| dräms (drämmes) | presens passiv |
| drämde | preteritum aktiv |
| drämdes | preteritum passiv |
| dräm | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att drämma | infinitiv aktiv |
| att drämmas | infinitiv passiv |
| har/hade drämt | supinum aktiv |
| har/hade drämts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| drämmande |
drämma till
• slå till| Infinita former |
|---|
| att drämma till | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| tilldrämmande |
