publicerad: 2015
dryck
dryck
substantiv
~en ~er – I sammansättn. dryckes- (vanl. med tanke på alkohol).
Singular | |
---|---|
en dryck | obestämd form |
en drycks | obestämd form genitiv |
drycken | bestämd form |
dryckens | bestämd form genitiv |
Plural | |
drycker | obestämd form |
dryckers | obestämd form genitiv |
dryckerna | bestämd form |
dryckernas | bestämd form genitiv |