SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
dunder
dunder [dun´der] substantiv dundret; pl. ~, best. pl. dundren dån, braki sms.; ​⟨vard.⟩ förstärkande​ – Alla sammansättn. med dunder- hör till dunder 2.
Singular
ett dunderobestämd form
ett dundersobestämd form genitiv
dundretbestämd form
dundretsbestämd form genitiv
Plural
dunderobestämd form
dundersobestämd form genitiv
dundrenbestämd form
dundrensbestämd form genitiv