publicerad: 2015
egenrättfärdighet
egen|rätt·färd·ig·het
substantiv
~en egenrättfärdig
Singular | |
---|---|
en egenrättfärdighet | obestämd form |
en egenrättfärdighets | obestämd form genitiv |
egenrättfärdigheten | bestämd form |
egenrättfärdighetens | bestämd form genitiv |