publicerad: 2015
enlevera
en·lev·era
[aŋleve´ra]
verb
~de ~t • ⟨åld.⟩ föra bort kvinna, röva bort
Finita former | |
---|---|
enleverar | presens aktiv |
enleveras | presens passiv |
enleverade | preteritum aktiv |
enleverades | preteritum passiv |
enlevera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att enlevera | infinitiv aktiv |
att enleveras | infinitiv passiv |
har/hade enleverat | supinum aktiv |
har/hade enleverats | supinum passiv |
Presens particip | |
enleverande | |
Perfekt particip | |
en enleverad + substantiv | |
ett enleverat + substantiv | |
den/det/de enleverade + substantiv |