publicerad: 2015
enolog
eno·log
[enolå´g]
el. oeno·log
[önolå´g]
substantiv
~en ~er enologi
Singular | |
---|---|
en enolog (en oenolog) | obestämd form |
en enologs (en oenologs) | obestämd form genitiv |
enologen (oenologen) | bestämd form |
enologens (oenologens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
enologer (oenologer) | obestämd form |
enologers (oenologers) | obestämd form genitiv |
enologerna (oenologerna) | bestämd form |
enologernas (oenologernas) | bestämd form genitiv |