publicerad: 2015
eventualitet
e·ventu·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • till eventuell; för alla eventualiteter för säkerhets skull
Singular | |
---|---|
en eventualitet | obestämd form |
en eventualitets | obestämd form genitiv |
eventualiteten | bestämd form |
eventualitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
eventualiteter | obestämd form |
eventualiteters | obestämd form genitiv |
eventualiteterna | bestämd form |
eventualiteternas | bestämd form genitiv |