publicerad: 2015
experimentator
ex·peri·ment·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • person som experimenterar
Singular | |
---|---|
en experimentator | obestämd form |
en experimentators | obestämd form genitiv |
experimentatorn | bestämd form |
experimentatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
experimentatorer | obestämd form |
experimentatorers | obestämd form genitiv |
experimentatorerna | bestämd form |
experimentatorernas | bestämd form genitiv |