publicerad: 2015
färgbrytning
färg|bryt·ning
substantiv
~en ~ar färg 1 brytning 1
Singular | |
---|---|
en färgbrytning | obestämd form |
en färgbrytnings | obestämd form genitiv |
färgbrytningen | bestämd form |
färgbrytningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
färgbrytningar | obestämd form |
färgbrytningars | obestämd form genitiv |
färgbrytningarna | bestämd form |
färgbrytningarnas | bestämd form genitiv |