publicerad: 2015
fästning
fäst·ning
substantiv
~en ~ar 1 till fästa2 fort, borg – Alla sammansättn. med fästnings- hör till fästning 2.
Singular | |
---|---|
en fästning | obestämd form |
en fästnings | obestämd form genitiv |
fästningen | bestämd form |
fästningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fästningar | obestämd form |
fästningars | obestämd form genitiv |
fästningarna | bestämd form |
fästningarnas | bestämd form genitiv |