publicerad: 2015
förbehålla
för|be·hålla
[fö`r‑]
verb
‑behöll, ‑behållit, ‑behållen ‑behållet ‑behållna, pres. ‑behåller • lägga undan ngt åt ngn
Finita former | |
---|---|
förbehåller | presens aktiv |
förbehålls (förbehålles) | presens passiv |
förbehöll | preteritum aktiv |
förbehölls | preteritum passiv |
förbehåll | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förbehålla | infinitiv aktiv |
att förbehållas | infinitiv passiv |
har/hade förbehållit | supinum aktiv |
har/hade förbehållits | supinum passiv |
Presens particip | |
förbehållande | |
Perfekt particip | |
en förbehållen + substantiv | |
ett förbehållet + substantiv | |
den/det/de förbehållna + substantiv |
förbehålla sig
• kräva viss rättighet: redaktionen förbehåller sig rätten att korta ner insända manusOrdform(er) förbehålla sig