publicerad: 2015
förbindning
för·bind·ning
substantiv
~en ~ar • till förbinda 1,2
Singular | |
---|---|
en förbindning | obestämd form |
en förbindnings | obestämd form genitiv |
förbindningen | bestämd form |
förbindningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förbindningar | obestämd form |
förbindningars | obestämd form genitiv |
förbindningarna | bestämd form |
förbindningarnas | bestämd form genitiv |