publicerad: 2015
fördriva
för·driva
verb
fördrev, fördrivit, fördriven fördrivet fördrivna, pres. fördriver • driva bort; få tid att gå: fördriva tiden med kortspel
| Finita former | |
|---|---|
| fördriver | presens aktiv |
| fördrivs (fördrives) | presens passiv |
| fördrev | preteritum aktiv |
| fördrevs | preteritum passiv |
| fördriv | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att fördriva | infinitiv aktiv |
| att fördrivas | infinitiv passiv |
| har/hade fördrivit | supinum aktiv |
| har/hade fördrivits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| fördrivande | |
| Perfekt particip | |
| en fördriven + substantiv | |
| ett fördrivet + substantiv | |
| den/det/de fördrivna + substantiv | |
| den fördrivne + maskulint substantiv | |


