publicerad: 2015
förfela
för·fela
verb
~de ~t • inte nå, inte lyckas med: förfela sitt syfte
| Finita former | |
|---|---|
| förfelar | presens aktiv |
| förfelas | presens passiv |
| förfelade | preteritum aktiv |
| förfelades | preteritum passiv |
| förfela | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förfela | infinitiv aktiv |
| att förfelas | infinitiv passiv |
| har/hade förfelat | supinum aktiv |
| har/hade förfelats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förfelande | |
| Perfekt particip | |
| en förfelad + substantiv | |
| ett förfelat + substantiv | |
| den/det/de förfelade + substantiv | |


