publicerad: 2015
förfela
för·fela
verb
~de ~t • inte nå, inte lyckas med: förfela sitt syfte
Finita former | |
---|---|
förfelar | presens aktiv |
förfelas | presens passiv |
förfelade | preteritum aktiv |
förfelades | preteritum passiv |
förfela | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förfela | infinitiv aktiv |
att förfelas | infinitiv passiv |
har/hade förfelat | supinum aktiv |
har/hade förfelats | supinum passiv |
Presens particip | |
förfelande | |
Perfekt particip | |
en förfelad + substantiv | |
ett förfelat + substantiv | |
den/det/de förfelade + substantiv |