publicerad: 2015
förhjälpa
för·hjälpa
verb
förhjälpte förhjälpt • ⟨åld.⟩ förhjälpa ngn till ngt
Finita former | |
---|---|
förhjälper | presens aktiv |
förhjälps (förhjälpes) | presens passiv |
förhjälpte | preteritum aktiv |
förhjälptes | preteritum passiv |
förhjälp | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förhjälpa | infinitiv aktiv |
att förhjälpas | infinitiv passiv |
har/hade förhjälpt | supinum aktiv |
har/hade förhjälpts | supinum passiv |
Presens particip | |
förhjälpande | |
Perfekt particip | |
en förhjälpt + substantiv | |
ett förhjälpt + substantiv | |
den/det/de förhjälpta + substantiv |