publicerad: 2015
försörja
för·sörja
verb
försörjde försörjt • ge uppehälle åt ngn; tillhandahålla t.ex. viktiga samhällsfunktioner: hon har tre barn att försörja
Finita former | |
---|---|
försörjer | presens aktiv |
försörjs (försörjes) | presens passiv |
försörjde | preteritum aktiv |
försörjdes | preteritum passiv |
försörj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att försörja | infinitiv aktiv |
att försörjas | infinitiv passiv |
har/hade försörjt | supinum aktiv |
har/hade försörjts | supinum passiv |
Presens particip | |
försörjande | |
Perfekt particip | |
en försörjd + substantiv | |
ett försörjt + substantiv | |
den/det/de försörjda + substantiv | |
den försörjde + maskulint substantiv |
försörja sig
• få sin utkomst: han försörjer sig på tillfälliga arbetenOrdform(er) försörja sig