publicerad: 2015
förspröda
för·spröda
verb
~de ~t • (stålet kan) försprödas bli sprödare
| Finita former | |
|---|---|
| försprödar | presens aktiv |
| försprödas | presens passiv |
| försprödade | preteritum aktiv |
| försprödades | preteritum passiv |
| förspröda | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förspröda | infinitiv aktiv |
| att försprödas | infinitiv passiv |
| har/hade försprödat | supinum aktiv |
| har/hade försprödats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| försprödande | |
| Perfekt particip | |
| en försprödad + substantiv | |
| ett försprödat + substantiv | |
| den/det/de försprödade + substantiv | |


