publicerad: 2015
förstaslagsförmåga
första·slags|för·måga
substantiv
~n • förmåga att förinta motståndarens hela offensiva kärnvapenkapacitet i en enda attack
| Singular | |
|---|---|
| en förstaslagsförmåga | obestämd form |
| en förstaslagsförmågas | obestämd form genitiv |
| förstaslagsförmågan | bestämd form |
| förstaslagsförmågans | bestämd form genitiv |


