publicerad: 2015
försvära
för·svära
verb
försvor, försvurit, pres. försvär, imper. försvär • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
försvär | presens aktiv |
försvor | preteritum aktiv |
försvär | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att försvära | infinitiv aktiv |
har/hade försvurit | supinum aktiv |
Presens particip | |
försvärande |
försvära sig
• förklara sig vara anhängare av: försvära sig åt en viss teoriOrdform(er) försvära sig