publicerad: 2015
förtro
för·tro
verb
förtrodde, förtrott, förtrodd n. förtrott, pres. förtror • anförtro ngn ngt
Finita former | |
---|---|
förtror | presens aktiv |
förtros | presens passiv |
förtrodde | preteritum aktiv |
förtroddes | preteritum passiv |
förtro | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förtro | infinitiv aktiv |
att förtros | infinitiv passiv |
har/hade förtrott | supinum aktiv |
har/hade förtrotts | supinum passiv |
Presens particip | |
förtroende | |
Perfekt particip | |
en förtrodd + substantiv | |
ett förtrott + substantiv | |
den/det/de förtrodda + substantiv |
förtro sig
• anförtro sig åt ngnOrdform(er) förtro sig