publicerad: 2015
förtullare
för·tull·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förtullarna förtulla
Singular | |
---|---|
en förtullare | obestämd form |
en förtullares | obestämd form genitiv |
förtullaren | bestämd form |
förtullarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förtullare | obestämd form |
förtullares | obestämd form genitiv |
förtullarna | bestämd form |
förtullarnas | bestämd form genitiv |