publicerad: 2015
förtullare
för·tull·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förtullarna förtulla
| Singular | |
|---|---|
| en förtullare | obestämd form |
| en förtullares | obestämd form genitiv |
| förtullaren | bestämd form |
| förtullarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förtullare | obestämd form |
| förtullares | obestämd form genitiv |
| förtullarna | bestämd form |
| förtullarnas | bestämd form genitiv |


