publicerad: 2015
förtur
för|tur
[fö`r‑]
substantiv
~en ~er • behandla ett ärende med förtur behandla ärendet före andra
Singular | |
---|---|
en förtur | obestämd form |
en förturs | obestämd form genitiv |
förturen | bestämd form |
förturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förturer | obestämd form |
förturers | obestämd form genitiv |
förturerna | bestämd form |
förturernas | bestämd form genitiv |