publicerad: 2015
förundersöka
för|under·söka
[fö`r‑]
verb
‑undersökte ‑undersökt • vid brottmål
| Finita former | |
|---|---|
| förundersöker | presens aktiv |
| förundersöks (förundersökes) | presens passiv |
| förundersökte | preteritum aktiv |
| förundersöktes | preteritum passiv |
| förundersök | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förundersöka | infinitiv aktiv |
| att förundersökas | infinitiv passiv |
| har/hade förundersökt | supinum aktiv |
| har/hade förundersökts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förundersökande | |
| Perfekt particip | |
| en förundersökt + substantiv | |
| ett förundersökt + substantiv | |
| den/det/de förundersökta + substantiv | |
| den förundersökte + maskulint substantiv | |


