publicerad: 2015
far
1far
el. fader
substantiv
fadern; pl. fäder, best. pl. fäderna el. åld. fädren • äv. bildl.: atombombens fader; fars dag andra söndagen i november då alla fäder hyllas – De flesta sammansättn. med faders-, fars-, fader- och far- hör till 1far.
Singular | |
---|---|
en far (en fader) | obestämd form |
en fars (en faders) | obestämd form genitiv |
fadern | bestämd form |
faderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
fäder | obestämd form |
fäders | obestämd form genitiv |
fäderna (fädren) | bestämd form |
fädernas (fädrens) | bestämd form genitiv |