SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
far
1far el. fader substantiv fadern; pl. fäder, best. pl. fäderna el. åld. fädren äv. bildl.: ​atom­bombens fader; ​fars dag andra sön­dagen i november då alla fäder hyllas​ – De flesta sammansättn. med faders-, fars-, fader- och far- hör till 1far.
Singular
en far (en fader)obestämd form
en fars (en faders)obestämd form genitiv
fadernbestämd form
fadernsbestämd form genitiv
Plural
fäderobestämd form
fädersobestämd form genitiv
fäderna (fädren)bestämd form
fädernas (fädrens)bestämd form genitiv
2far substantiv ~et; pl. ~ ⟨prov.⟩ under­jordisk gata
Singular
ett farobestämd form
ett farsobestämd form genitiv
faretbestämd form
faretsbestämd form genitiv
Plural
farobestämd form
farsobestämd form genitiv
farenbestämd form
farensbestämd form genitiv