publicerad: 2015
fattning
fatt·ning
substantiv
~en ~ar 1 infattning e.d.; grepp2 sinnesjämvikt: förlora fattningen
Singular | |
---|---|
en fattning | obestämd form |
en fattnings | obestämd form genitiv |
fattningen | bestämd form |
fattningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fattningar | obestämd form |
fattningars | obestämd form genitiv |
fattningarna | bestämd form |
fattningarnas | bestämd form genitiv |