publicerad: 2015
ficka
ficka
substantiv
~n fickor • mindre, påsformigt förvaringsutrymme i klädesplagg; mindre, avskilt utrymme; i sammansättn. ofta liten: byxficka; fickparkering; ficklexikon – I sammansättn. fick-.
Singular | |
---|---|
en ficka | obestämd form |
en fickas | obestämd form genitiv |
fickan | bestämd form |
fickans | bestämd form genitiv |
Plural | |
fickor | obestämd form |
fickors | obestämd form genitiv |
fickorna | bestämd form |
fickornas | bestämd form genitiv |