publicerad: 2015
flambering
flamb·er·ing
substantiv
~en ~ar • till flambera 1,2
Singular | |
---|---|
en flambering | obestämd form |
en flamberings | obestämd form genitiv |
flamberingen | bestämd form |
flamberingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
flamberingar | obestämd form |
flamberingars | obestämd form genitiv |
flamberingarna | bestämd form |
flamberingarnas | bestämd form genitiv |